Lär dig Hiragana - ひらがな

Det går att använda endast hiragana för att skriva japanska. Japanska barn lär sig skriva japanska genom att från början bara skriva med hiragana.

I en vuxen japans skriftspråk används hiragana främst till verb- och adjektivböjningar där de bygger på ett kanjitecken som är ordets stam, och till de så kallade "postpartiklar" som används i japanska för att visa vad ett ord har för funktion i en mening. Det går att ersätta ett kanji med hiragana, vilket många japaner gör när de själva har glömt bort vilket kanji-tecken de ska använda.

Hiraganatabell enligt 五十音図 (gojūonzu)

Gojūonzu betyder "karta/tabell över de femtio ljuden", fast det idag bara är 46 ljud i tabellen. Det finns även tecken för de 6 ljud som inte är med i tabellen fast de används normalt idag inte längre.

O och ha/wa

Observera att det finns två tecken för o, お och を. Det senare を (wo men uttalas o) används egentligen bara som (objekts)partikel medan det "vanliga" お använda i alla andra ord.

Exempel:

おなか (onaka, mage)

まんが を よみます (manga o yomimasu, (Jag läser serier)

Det finns också två tecken? は och わ, som kan uttalas wa. は (ha) uttalas egentligen alltid som just ha förutom när tecknet används som den viktiga topikmarkören "wa".

Exempel:

はし (hashi, ätpinnar eller bro)

わたし は にほん が すき です。 (watashi wa nihon ga suki desu, Jag tycker om Japan.)

Daku-on och han-daku-on – "omljud"

Genom att lägga till två små streck till k-, s- t- eller h-raden kan man skapa ytterligare ett antal ljud som finns i japanskan men inte ryms i grundtabellen gojūonzu. Konsonantljudet blir då mjukare: k = g, s = z, t =d h = b. H-raden kan dessutom modifierad till att bli p-raden genom att en cirkel läggs till varje tecken i h-raden.

Tecknen ぢ och づ i d-raden uttalas på samma sätt som じ och じ i z-raden men förekommer mer sällan. Tips! Om du försöker slå upp ett ord med exempelvis ljudet "ji" men inte hittar det med じ, byt då ut tecknet mot ett ぢ istället.

Yō-on – "omljud med y-raden"

För att kunna skriva ytterligare ett antal ljud i japanskan tar du tecknet med vokalen "i" från grundtbellen och kombinerar med ett litet ya, yu eller yo. Exempel:

き+ゃ (ki + litet ya) = きゃ (kya)

Soku-on- dubbelkonsonantljud

Det förekommer att ett litet tsu (っ) läggs in mellan två hiragana-tecken. Det är för att skapa ett dubbelt konsonantljud.

Exempel: にっぽん (nippon, Japan i högtidligare sammanhang)

Chō-on – långt vokalljud

I det japanska språket är det mycket viktigt att särskilja korta och långa volkalljud. Det är framförallt viktigt i talad japanska, och betydelsemässigt kan det bli helt fel om vokalljudets längd i ett ord är fel. Jämför förljande exempel:

とり (tori, fågel), とおり (tōri, väg) och とりい (torii, port till en shintohelgedom).

I de flesta skrivs ett långt vokalljud med ett う (u) efter det ljud som ska vara långt.

Exempel: しゅう (shū, vecka)

Men det finns självklart (som i alla språk) en del undantag.

とおり (tōri, väg) och おおきい (ōkii, stor) är två exempel