Malins berättelse om att studera italienska i Rom

Detta är berättelsen om Malins tid på Dilit.

Klockan är strax efter 18, jag sitter på en uteservering vid området Pigneto i bara klänning och trots att jag har en svalkande lemonata i min hand är det otroligt varmt. Jag ska alldeles strax gå iväg och möta mina vänner för en aperitivo. På tisdag är det exakt 10 veckor sedan Norwegians flight DY4355 landade på Fiumicinos flygplats med mig ombord och jag kan fortfarande knappt tro att jag faktiskt är här, i bella Roma, Italiens huvudstad. Den här tiden har varit helt underbar, jag har fått uppleva en annan kultur och framförallt: ho imparato una nuova lingua, non ci credo - jag har lärt mig italienska!

Roma - La città eterna.

Mitt val av land och språk var självklart - jag ville till Italien. Något som däremot inte var lika självklart var valet av vilken stad det skulle bli, jag ville ju åka till allihop. Till slut kom vi iallafall fram till att den här gången passar det bäst med en storstad och slutligen blev det två alternativ kvar: Roma eller Milano. Och då blev valet plötsligt självklart. Jag kunde se mig själv sitta på en restaurang med utsikt över Colosseum, ätandes på en Spaghetti allo Scoglio och i bakgrunden spelas That's amore... Jag har inte ångrat en sekund att jag valde Rom, det måste vara en av jordens mest vackraste städer. Det finns hela tiden saker att upptäcka eller se, historian tar aldrig slut och det har inte gått en dag sedan jag kom hit som jag inte har gått ut. Och maten! Behöver jag ens säga något? Den är fantastisk.

Språkskolan - Dilit International House.

En vecka efter min ankomst till Rom började jag skolan. Jag hade inga direkta förväntningar mer än att jag ville utveckla den lilla italienska jag faktiskt kunde sedan tidigare. Den första veckan var full av nya intryck så jag tror knappt att jag lärde mig något då. Jag fick genast nya vänner i klassen och senare lärde jag även känna massor med folk i andra klasser tack vare eftermiddagsaktiviteterna som skolan anordnar varje dag. Självklart, som med allt, fanns det både positiva och negativa saker med skolan men överlag är jag nöjd att jag faktiskt har utvecklats. Så till frågan om jag pratar italienska nu: jag studerade i 8 veckor och normalt sett skulle jag väl tveka och säga "njae, sådär"... Men för en vecka sedan insåg jag att jag suttit och pratat med en vän (italienare) i över en timme enbart på italienska. Så, min italienska är inte perfekt och det hade jag inte förväntat mig heller, men jag pratar och skriver, förstår både när någon pratar och när jag läser. Och det bevisar ju att jag faktiskt lärt mig massor under dessa veckor i skolan.

Jag vill avsluta med att säga att jag rekommenderar verkligen alla, unga som äldre, att åka på språkresa. Jag har inte bara lärt mig ett nytt språk, jag har fått vänner för livet, upplevt en annan kultur och vuxit enormt som person. Och redan nu planerar jag att på ett eller annat sätt plugga vidare med min italienska. Arrivederci ragazzi!

/Malin Samuelsson

Skrivit av Malin. Läs mer om Dilit här.