Min resa till Lindau

Detta är berättelsen om Anne-Lailas tid på Dialoge.

Anne-Laila var en av Blueberrys stipendiater 2012 och valde att åka på en resa till Lindau för att förbättra sin tyska.

När jag öppnade min mejlbox den där kvällen i slutet av maj såg jag att det fanns ett mejl från Blueberry. Jag öppnade mejlet och läste det flera gånger. Sedan klickade jag mig vidare till Blueberrys hemsida där mitt namn stod som en av Blueberrys tre stipendiater för 2012. Jag som hade glömt bort att jag skrivit en stipendieansökan i höstas!

Det var då jag insåg att här tog mitt nästa språkreseäventyr sin början. Jag skulle tillbringa två veckor i Lindau, Tyskland och lära mig tyska på Dialoge Sprachinstitu.

Staden och familjen

Jag flög till Zürich flygplats och blev upphämtad av personal som arbetade på skolan. När vi åkte till Lindau passerade vi två gränskontroller; Först gränsen mellan Österrike och Schweiz, sedan gränsen mellan Österrike och Tyskland. Det var då jag förstod stadens unika läge. Lindau är en turistort som ligger vid Bodensee, vilket är en sjö som gränsar mellan Italien, Österrike och Schweiz. Det gjorde att många av eleverna på skolan kom från den franska eller italiensktalande delen av Schweiz. Själva staden är en liten ö som har kontakt med fastlandet via en väg över ditt.

Min värdfamilj bodde på fastlandet och inte på själva ön. Familjen bestod av mamman Sandra, pappan Armin och de tre barnen Anna 14 år, Lukas 16 år och Jonas 6 år. Det positiva med min värdfamilj var just det att de var en vanlig familj. Det var trevligt med den livfulla stämningen som barnen spred i huset och middagarna uppskattade jag allra mest när jag fick känna mig som en riktig familjemedlem. Värdmamman var också väldigt snäll och hjälpsam och hon förklarade hur det tyska samhället fungerade, vilket var intressant. Anna dottern i familjen fick jag också bra kontakt med och hon försökte verkligen få mig att känna mig tillfreds i familjen. Jag delade rum med Isabella som liksom många andra studenter på språkskolan kom från Schweiz. Vi hade en egen toalett att dela på, allting fungerade bra med att dela samma rum. För mig var det också tryggt att ha en annan utländsk student i familjen.

Lite mer om skolan

Den första dagen gjorde jag en självdiagnos för att ta reda på vilken grupp jag skulle hamna i och efteråt intervjuade en lärare mig. Lektionerna var mer utmanande än i den svenska skolan. Vi fick diskutera olika ämnen som vad vi värdesätter i våra liv, öva grammatik och skriva texter. Det jag gillade mest var att undervisning var utmanande och att jag fick uppgifter som jag först trodde var för svåra för mig, men som jag klarade av. När man utmanas anser jag därför att man lär mig mest.

På mornarna tog jag och Isabella bussen till skolan som började klockan nio på morgonen. Vi hade först 1,5 timmars undervisning och sedan en halvtimmas rast, efter rasten hade vi ytterligare 1,5 timmars undervisning innan lunchen som varade i en timma. Under lunchen gick vi till olika restauranger och åt lunch, som vi betalade själva. Jag läste en Superintensiv kurs, vilket betydde att jag gick tillbaka till skolan klockan halv två och hade eftermiddagsundervisning fram till halv fyra från måndag till torsdag. På måndag och onsdag gick jag i en läxhjälp där det fanns en lärare tillgänglig som hjälpte till med läxan eller gav andra uppgifter att arbeta med, för vi fick läxa varje dag som skulle vara färdig till dagen efter. På måndag och torsdag hade jag vanliga lektioner efter lunch tillsammans med elever från andra grupper. Varje fredag hade vi ett test på det vi hade lärt oss under veckan.

Minnen för livet

Under resans gång fick jag också en bra kontakt med de andra svenska studenterna och vi kunde känna en gemenskap med varandra fast vi bodde lång ifrån varandra och levde helt olika liv i Sverige. Vi firade till och med midsommarafton tillsammans genom att dansa " små grodorna" under ett träd i Lindau. Det är en midsommarafton som jag aldrig glömmer!

Tack så mycket Blueberry för alla glada skratt, minnen och oförglömliga möten!

/ Anne-Laila Blind Petersdotter

Skrivit av Anne-Laila. Läs mer om Dialoge här.