Detta är berättelsen om Hedvigs tid på KAI Japanese Language School.
Jag pluggade japanska i ungefär fyra år innan jag äntligen åkte hit. I både gymnasiet och på mitt Universitet pluggade jag språket, med det är ganska svårt att lära sig ett språk i ett land där inte många talar det. Därför bestämde jag mig för att ansöka till den språkskola som verkade bäst, och efter att ha frågat min professor och mina kompisar efter ett bra ställe att ansöka fick jag veta att många använt och varit mycket nöjda med Blueberry. Efter mina vänners rekommendationer bestämde jag mig till slut för KAI Japanese Language School i Tokyo.
Jag har velat åka till Japan sedan jag var ungefär 14 år, men av olika anledningar kunde jag inte. När jag flyttade hit för att plugga i ett år var det första gången jag besökte landet. Naturligtvis var jag nervös, för tänk om jag inte alls skulle trivas i landet som jag drömt i flera år att åka till? Jag märkte dock snabbt efter att ha bott här ett tag att jag hade oroat mig i onödan. Tokyo är en fantastisk stad att bo i och jag fick snabbt vänner både i och utanför skolan. Jag har pluggat här sedan januari och jag har haft så kul att jag knappt saknar Stockholm.
Själva skolan är ganska liten, men vad jag förstått både populär och välkänd. Klassrummen är färgglada och fräscha, och lärarna är otroligt snälla och ivriga att hjälpa om man har en fråga eller halkar efter. Varje dag är uppdelad i fyra lektioner varav två är grammatik, en är kanji och den sista varierar. Vi får inte bara lära oss språket utan kultur också, klassen får vika origami, besöka tempel och festivaler tillsammans med läraren. Varje klass har en stor variation av människor från olika länder och nationaliteter varav de flesta kan prata engelska, men alla lektioner hålls på japanska. Det är ett mycket effektivt sätt att snabbt lära sig grammatik och öka sitt ordförråd. När jag först kom hit var alla mina klasskompisar på olika nivåer i språket. Vissa hade pluggat innan, vissa hade bott här i flera år och nybörjare fanns det också. Våra lärare såg alltid till att alla hängde med så ingen hamnade efter.
Jag och flera av mina klasskompisar bor i ett så kallat guesthouse. Mitt är ganska stort, för tillfället bor det ungefär 20 personer här från världens alla hörn, men alla är vänner och när vi inte pluggar eller jobbar så umgås vi både i och utanför huset. Alla har vi japanskan gemensamt så vi försöker prata det så ofta vi kan, med de japaner som bor här som kan rätta oss. Jag rekommenderar starkt att bo i ett sharehouse då jag måste öva japanska efter skolan också, men om för de som värdesätter sin tid för sig själv har jag hört att en lägenhet är ett bättre alternativ.
När jag inte är hemma, i skolan eller med vänner försöker jag hinna med så många olika roliga saker som möjligt. Det finns så väldigt mycket spännande saker att hitta på i Tokyo, det finns verkligen någonting för varenda människa. Efter att ha bott i Stockholm i hela mitt liv kan jag inte beskriva hur mycket jag tycker om den här staden, varje dag är ett äventyr. Bara att gå gatan fram och uppleva miljön och alla människor som är så annorlunda från Sverige är kul. Blandningen av skyskrapor och tempel man kan se bara utanför fönstret är otroligt vackert och intressant. Japan är stolt över sin fantastiska kultur och har många olika platser och festivaler för att fira den, de jag varit på att varit jätteroliga. Dock så är min personliga favorit nog Japans nattliv. De flesta affärer har öppet längre än i Sverige och det är verkligen en unik känsla att kunna bege sig ut på kvällen med kompisar för att shoppa, gå till en spel-arkad, sjunga karaoke eller äta någon av den fantastiskt goda maten.
Mina månader här i Japan har varit fantastiskt roliga, förvirrande och lite jobbiga. Det var väldigt mycket nytt att vänja sig vid på en kort tid som att plötsligt leva på egen hand, förstå sig på sopsortering och vardagssysslor, öppna ett bankkonto för att inte tala om den nya kulturen. Ibland förstår jag fortfarande inte om folk tittar på mig ute för att jag gör något fel eller för att jag är 180 centimeter lång. Men trots allt det har mina vänner, lärare och ibland fullkomliga främlingar varit otroligt hjälpsamma och vänliga.
Jag har fortfarande en långt tid i Japan framför mig, men jag försöker ändå att undvika att tänka på hemresan för jag vet att jag kommer sakna det här fantastiska landet och folket otroligt mycket.
/Hedvig Svantesson
Skrivit av Hedvig. Läs mer om KAI Japanese Language School här.
Reseberättelser » Lev drömmen i Tokyo och lär dig japanska på populära skolan KAI