Detta är berättelsen om Margits tid på ECELA Buenos Aires.
I och med att jag detta år fyllt 50 år, har jag nu stora barn och mera tid för mig själv. Under hela mitt yrkesliv och naturligtvis även privatliv har jag vid resor upplevt mina bristande kunskaper i engelska som ett handikapp. Nu har jag äntligen tid att göra något åt detta. Då jag bara har ett begränsat antal semesterdagar så var det viktigt för mig att välja en kurs som kombinerar lärandet med semester. Därför valde jag en språkkurs på Barbados. Viktigt var också att undervisningen skulle ske i små grupper, då lär man sig så mycket bättre.
Efter en behaglig flygresa så möttes jag på flygplatsen av en chaufför. Redan under denna korta resa till hotellet så fick jag börja träna att prata och höra mycket om landet jag besökte. Chauffören var mycket trevlig och lämnade också sitt visitkort med erbjudandet att alltid stå till min hjälp ifall jag skulle behöva under min vistelse på Barbados. På hotellet blev jag mycket väl mottagen, jag fick all information jag behövde och de ringde upp min lärare Robert Belgrave så jag fick prata med honom och göra upp angående morgondagens första lektion.
Efter att ha fått mitt rum gick jag på en promenad och utforskade omgivningen runt hotellet där det fanns ett rikt urval av små restauranger och små livsmedelsaffärer. Hotellet låg i anslutning till en mycket vacker och lugn strand med egna solstolar. Där satt jag och avnjöt solnedgången.
Nästa morgon mötte jag min lärare och en till student från Brasilien som skulle vara med på kursen första veckan. Vi gick tillsammans till klassrummet som var en liten sittgrupp under tak direkt vid stranden. Vi hade lektion mellan kl 8:45 och 11:45, med en kort paus vid 10:00. På eftermiddag hade vi vår första utflykt. Lärarens hustru hämtade oss i bil till utflykten och följde med oss hela eftermiddagen. Under bilresan berättade hon mycket för oss om Barbados. Vi fick se ett herrskapshus precis som det var för 300 år sedan och höra hur livet var på Barbados på den tiden både för de som levde i huset samt för de som arbetade ute på plantagen.
Denna första vecka fick vi göra en till utflykt till en mycket vacker grotta. Vi fick höra hur grottan bildades, hur den upptäcktes och hur denna grotta och liknande grottor på ön bidrar till det fina dricksvatten som Barbados har som sägs vara ett av världens renaste vatten. Man kan dricka vattnet direkt från kranen och riskerar inte att drabbas av magsjuka som man gör i så många andra tropiska länder.
På lördag morgon var det hejdå till min medstuderande och jag var kvar som enda elev. På agendan för denna dag var det en katamarantur. En minibuss hämtade mig tillsammans med några turister från USA på hotellet. Redan på bussen pratade alla med alla och även jag med min knackiga engelska blev involverad i samtalen. Detta fortsatte på den lilla katamaranen med besättningen och några till turister. Vi fick god mat och dryck så mycket vi bara orkade. Vi badade med stora vattensköldpaddor som var lika nyfikna på oss som vi på de, snorklade och hade ett strandhugg på en kritvit liten avlägsen strand. På vägen tillbaka passade en av turisterna på att fira sin födelsedag och bjöd alla på tårta och sedan dansade vi alla tillsammans på däcket.
På söndag hade jag ännu sportigare planer. Vid min första promenad såg jag en banderoll om ett lopp som skulle äga rum just denna helg.
Jag har i Sverige deltagit i Tjejmilen och Vårruset och ett lopp i Barbados lät ju mycket spännande. Att klura ut var man skulle registrera sig och var loppet skulle äga rum gav både språkträning samt sightseeing. Så på söndag sprang jag som enda svensk detta lopp i ett för övrigt mycket internationellt startfält. De flesta kom förutom från Barbados och andra karibiska öar, från USA, Kanada, Storbritannien och Brasilien.
Själva loppet gick genom Bridgetowns vackraste gator och förorter. Gatorna var avspärrade från biltrafiken och längs banan satt åskådare och peppade löparna och det delades ut vatten, sportdryck och bananer.
Målgången var, som starten, direkt vid stranden så det var bara att hoppa i vattnet med kläder och allt.
Jag kom på en fjärde plats i min åldergrupp 50-55 år så nu är det ju bara så att jag måste tillbaka nästa år för att ta en medalj!!!!!
Min andra vecka på Barbados så var jag den enda eleven. Så det blev ett intensivt lärande. Även denna vecka så bjöds jag på 2 utflykter som jag gjorde tillsammans med lärarens hustru. En av utflykterna gick till öns romfabrik i Bridgetown där jag fick lära mig allt om tillverkning av rom; från hur sockerrör kultiveras tills etiketten klistras på romflaskan. Jag fick också smaka på olika romsorter som produceras på ön.
Resan uppfyllde verkligen alla mina förväntningar. Lektionerna var mycket intensiva och läraren anpassade sig till det jag ville lära mig och behövde lära mig. Mycket fanns sedan att göra på fritiden. Det är mycket lätt att ta sig runt ön med hjälp av små bussar som verkar köra oavbrutet. Man behöver bara stå på en busshållplats och vinka så stannar de.
Men fast det fanns så mycket att se så passade jag också på att njuta av det fina hotellet. Jag hade bokat ett rum med ocean-view . Bara att sitta på balkongen med en kall drink och lyssna till vågorna var en upplevelse. Ibland såg jag stora sköldpaddor som stack upp sina gröna huvuden.
Att ligga vid stranden och ha tid en hel eftermiddag att sträckläsa en engelsk deckare är också intensivt lärande av språket på ett mycket behaglig sätt.
Längtade jag efter lite mera sällskap så var det bara att bege sig till en av hotellet pooler. Där fanns alltid någon att prata med. Många av hotellets gäster är återkommande och vet att det finns språkelever som gärna vill få sig en pratstund.
Jag hoppas att jag snart kan komma tillbaka!!
/Margit Skeppar
Skrivit av Margit. Läs mer om ECELA Buenos Aires här.
Reseberättelser » Min resa till Barbados!