Patrik, Rebecca och mamma Annika berättar alla om språkresan till Sidmouth.

Detta är berättelsen om Patrik, Rebecca och mamma Annikas tid på Sidmouth.

Patrik

Det började med att jag hade dåligt självförtroende i engelska för att inte hade någon bra lärare. Då kom min mamma på att vi kunde åka till England och träna på engelska i en sommarskola . Det blev den roligaste sommaren hittills i mitt liv .

Vi flög till London och åkte buss till Sidmouth. Vi kom till hotellet mitt på dagen, så vi utforskade Sidmouth tills det blev kväll. På morgonen träffades vi vid samlingshuset och delades upp i åldersgrupper innan vi åkte till skolan. På skolan fick man göra ett prov för att jobba. Efter två lektioner fick vi äta lunch och ha rast. På eftermiddagen fick vi träffa våra fritidsledare och vi spelade fotboll. Vid 5-tiden fick vi gå till samlingsplatsen, och bli upphämtade av en förälder eller värdfamilj. På kvällen var jag trött, men längtade redan till nästa dag.

Varje morgon gick jag till samlingsplatsen och blev upphämtad av skolbussen. På skolan hade vi två lektioner. Lärarna var bra och dom gjorde alltid lektionerna till någonting roligt. Efter det hade vi lunch och rast. När rasten var slut var det olika aktiviteter varje dag. Det kunde till exempel vara fotboll, bada, minigolf, se en film, en eftermiddag på stranden eller tennis. Av aktiviteterna lärde man sej att våga prata på engelska med alla nya kompisar. Efter aktiviteten fick man gå hem och göra något eget kul, typ som att gå efter Esplanaden och kolla om man ville köpa något fint eller att utforska byn lite mer.

En eftermiddag i veckan och varje lördag hade vi utflykter till olika platser.

När mina två veckor i Sidmouth var slut åkte vi med skolans transferbuss till London Heathrow. Jag stannade med mamma i London i fyra dagar till efter det. Då fick jag verkligen öva min engelska ordentligt. Det gick riktigt BRA.

Jag gillar Sidmouth väldigt mycket. Det var så bra där att jag ska tillbaka dit i år igen. Då tar jag med min lillasyster också, och en drake jag kan flyga med på stranden.

/Patrik

Mamma Annika

Som komplettering kan jag tillägga att det var en mäktig resa även för mig som förälder. Det byggdes upp en otrolig frustration hos mig, under förra skolåret (åk 5). Jag kände maktlöshet över hans dåliga självförtroende, motvilja mot skolan och engelska i synnerhet samt bristen på förståelse hos hans lärare. Sakta fick jag under våren upp hans vilja att prova en språkkurs i England under sommaren. Men trots att han såg fram emot resan var han avvaktande i fråga om "sommarskola". Att alldeles frivilligt börja skolan två veckor för tidigt och dessutom i ett land där han inte trodde sig förstå speciellt mycket!

Första morgonen följde jag med honom till skolans kontor. Där samlades alla, för veckan, nya elever och delades in i åldersgrupper. En buss tog dem med till skolan där de skulle vara under dagarna. Jag, och andra närvarande föräldrar, fick följa med för att titta. Vilket var tryggt för de flesta barnen. Så fort vi kommit upp till skolan fick barnen göra ett språktest. Snällt men bestämt avvisades föräldrarna med motivationen att barnen behövde lugn och ro att skriva sina prov. Föräldrarna fick följa med bussen ner till byn igen. Jag kan ärligt säga att jag var orolig över hur det skulle gå och om han skulle trivas.

Vid lunchtid hämtades de föräldrar som ville upp av skolans buss, för transport till barnen. Jag hade med mig mat och hoppades på en trevlig stund med sonen. Men till min glädje hade han knappt tid att äta alls. – Men mamma jag vill tillbaka till mina nya kompisar! Jag sa hejdå och följde med bussen tillbaka till byn. När jag vid femtiden hämtade sonen vid samlingsplatsen var det en strålande glad kille som kom emot mig. Han kunde inte sluta berätta om allt kul han varit med om. Innan han somnade på kvällen frågade han om jag trodde att morgondagen skulle bli lika kul. Jag somnade med värme i hjärtat.

Språket var inget problem. Det han inte förstod fick han hjälp att förstå. Alla lärare pratade enbart engelska, likson fritidsledarna. Men de var alla måna om att barnen skulle må bra och att de skulle lära sig så mycket det bara gick. Större engagemang får man verkligen leta efter. Till saken hör också att sonen var enda svensken på skolan under de två veckor vi var i Sidmouth. Men det var alls inget minus. Snarare tvärtom. Han var helt enkelt tvungen att göra sig förstådd och prova sig fram. Men den stolthet som växte fram utifrån detta var enorm, både hos honom själv och hos mig.

Varje förmiddag var det lektioner med grammatik, stavning och berättande. Lunchen intogs utomhus. De föräldrar som ville kördes upp med buss till skolan, för att kunna äta tillsammans med sina barn. Under eftermiddagen var det roliga fritidsaktiviteter. Som förälder fick jag massor av tid för mig själv att promenera runt i byn och fika på alla trevliga caféer. Om jag velat hade det gått utmärkt att kombinera med en egen kurs i engelska. Det fanns engelska för pedagoger, konversation, affärsengelska och mycket mer att välja mellan. Att jag inte anmält mig i förväg var inget hinder, det gick att ordna på plats. De gjorde allt för att alla, elever och föräldrar, skulle trivas.

Har aldrig förut hört sonen be om att få gå till skolan, och han ville inte alls åka hem efter två veckor. Enligt honom var det här troligtvis det roligaste han varit med om. Och han vill göra om det redan denna sommar igen.

Vi avslutade vår resa med några dagar i London. Där fick vi båda ett kvitto på vad han lärt sig. Han beställde mat, läste skyltar, lyssnade på guider. Allt förstod han inte, men tvekade inte att försöka. Jag har inte en enda gång ångrat att vi gjorde denna resa. Nu i sommar tar jag med båda barnen, 9 och 12 år.

Jag vill skicka med ett stort TACK till de personer på Blueberry som med sin information och sina tips fick oss att bestämma oss för att åka, och att välja Sidmouth.

/Annika

Lillasyster Rebecca, ett år senare

Jag åkte in till den lilla och mysiga staden Sidmouth. Skolans buss hade hämtat oss på flygplatsen. Min mamma och min bror Patrik satt bakom mig. Vi åkte sedan till vår lägenhet som hade tre våningar. Nästa dag gick vi och handlade, njöt på stranden och bara myste. Första skoldagen gick jag upp klockan åtta och tog på mig mina kläder, efter det åt jag frukost. Sen gick vi till ett ställe som heter May Cottage och berättade vilka vi var och hur gamla vi var. När vi var färdiga hörde vi svenska röster, undra vem det kan vara? Efter det gick vi till skollokalerna och gjorde ett prov. Jag fick veta att jag hamnade i samma klass som den svenska tjejen och att hon var lika gammal som mig. Sedan fick vi rast. Jag och den svenska tjejen lärde känna varandra väl. Lektionen efter det lärde jag mig ganska mycket på. Efter min goda macka som jag åt till lunch hade vi aktiviteter. Det var en tjej som stod och berättade vad vi skulle göra, hon hette Kate. Dagarna fortsatte och jag hade kul och lärde mig mycket, mycket mer här än jag lär mig i skolan hemma. När vi åkte härifrån grät jag, jag ville inte åka. Men när jag kom hem var det mycket enklare med engelskan i skolan.

/Hälsningar Rebecca

Skrivit av Patrik, Rebecca och mamma Annika. Läs mer om Sidmouth här.