Detta är berättelsen om Sandras tid på GLS Berlin Watersports.
Att åka på språkresa var absolut något utav det roligaste jag någonsin har gjort förut, utan tvekan. Flera månader efter det att jag kommit hem igen kunde jag fortfarande inte släppa språkresan. Jag tänkte på det hela tiden och pratade om det hela tiden. Vilket jag fortfarande gör, ett halvår senare. Jag lärde mig att prata tyska mer fritt och vardagligt och att förstå tyska bättre. Jag fick många nya kompisar som jag fortfarande har viss kontakt med. Det har givit mig mycket självförtroende för jag vet nu att jag kan. Jag kan åka till ett land själv, jag kan prata tyska så att tyskar förstår mig, jag kan klara mig själv, jag är inte bunden. Jag är självständig. Det har jag bevisat för mig själv genom språkresan.
Det är en helt annan grej att lära sig ett språk i ett land där man pratar språket man ska lära sig, och prata med folket som pratar det och inte bara sitta i klassrummet. För det första så lär man sig nya ord, slang, gramatik och uttal. Men en annan viktig grej är självförtroendet man får. När man ser att man har nytta av språket. Man ser att det var nödvändigt och man har nytta av det. Man bevisar för sig själv att man kan prata språket så att folk med detta språk som modersmål kan förstå en. Det stärker en otroligt mycket och man vill fortsätta att lära sig. Man blir mer motiverad och det är otroligt viktigt. Man ger lätt upp när man bara inte kan lära sig den där gramatiken, eller inte kan uttala de där orden rätt som en riktig tysk eller vilket språk det nu är man ska lära sig.
I Tyskland så bodde jag på något som liknade ett vandrarhem, inte hos en familj. Allting var i samma byggnad. Tex. Klassrummen, rummen som vi sov i , matsalen och allrummet. Det fanns en altan också. Och på tomten fanns det bordtennis, volleyboll, biljard osv.
Allt var nästan likadant varje dag. Vi vaknade, gick upp, åt frukost och hade lektion. Den första dagen fick vi göra som ett tyskatest för att lärarna skulle se vilken nivå alla är på i tyska. Och utifrån det delades alla in i grupper. På lektionerna pratade man bara tyska. Men på fritiden pratade alla engelska, vilken kändes lite jobbigt för mig i början för jag hade ställt in mig på att bara prata tyska under hela språkresan och hade hårdtränat på tyska för att kunna prata med alla. Så det kändes som att det var lite onödigt jobb att ha tränat så mycket på det innan. Lärarna sa direkt till på lektionerna om vi började prata engelska. Den första lektionen handlade det mest om att presentera sig själv för att lära känna varandra. Alla fick säga vad man heter, hur gammal man är, var man kommer ifrån. Man fick skriva mycket och prata mycket på tyska, mer än vad man gör på tyskalektionerna i Sverige. Vilket var väldigt bra. Sedan fick man prata om sitt hemland, beskriva det och berätta om hur det är där och så vidare. Och vi jobbade även med tysk gramatik och tyska slangord. Sedan hade vi 15 minuters paus och sedan började nästa lektion. Efter det åkte vi nästan varje dag in till Berlin. Eller så åkte vi till stranden.
Vi åkte till Brandenburger Tor, vi såg på fotbollsmatchen mellan Spanien och Tyskland. Och det var en internationell skola jag gick på och Spanien vann den matchen så spanjorerna på språkresan var helt överlyckliga resten av tiden. Vi gjorde också en båttur runt i Berlin, vi gjorde som en "fotosafari" där man fick ett papper med olika saker man skulle ta kort på. T.ex. en ring, en korv, kyssande par osv. vilket innebar att vi fick gå fram till folk och fråga "hej, kan vi få ta kort på din ring?" "Hej, kan vi få ta kort på din korv?" "Hej, kan vi få ta kort på er när ni pussas?" vilket var väldigt pinsamt men man kan skratta åt det såhär i efterhand.
Språkresan har som sagt varit en utav de roligaste grejerna jag någonsin har gjort. Jag har gjort grejer som jag aldrig trodde att jag skulle göra och som jag aldrig kommer att glömma. Språkresor är något jag starkt rekommenderar.
/Sandra 14 år
Skrivit av Sandra. Läs mer om GLS Berlin Watersports här.
Reseberättelser » Min resa till Berlin » Tyskland