Underbara Skottland!

Detta är berättelsen om Ebbas tid på Glasgow School of English.

Ebba berättar om sin upplevelse i Skottland

Jag satte mig smått nervös på tåget från Edinburgh till Skottlands största stad, Glasgow. Satt jag på rätt tåg? Fungerar det på samma sätt i Skottland som hemma i Sverige? En anledning till varför jag åkte på den här resan var för att upptäcka nya delar av världen, kulturskillnader och hur något så simpelt som att åka kollektivt skiljer sig mellan två välutvecklade länder.

Ankomsten och vikten av att ha en karta

När tåget rullade in på slutstationen Queen Street Station i självaste Glasgow, samlade jag ihop mina väskor och gick nyfiken av tåget. Jag var äntligen i Glasgow och där skulle jag stanna i fyra veckor. Med en tung ryggsäck och en kameraväska puttade jag min stora resväska, som tur nog rullar på fyra hjul, uppför North Hanover Street. Och då menar jag uppför. Hela vägen från tågstationen till mitt boende på Victoria Hall sluttar uppåt, inte mycket, men lägg till att jag inte var helt säkert på vart jag skulle gå och stannade vid varje korsning för att ta fram kartan. Som tur är hade jag fått bra kartor från Blueberry, det gäller ju att vara förberedd.

Det står "Victoria Hall" på byggnaden, men väl framme möttes jag av en reception som var stängd. Vad gör jag nu? Men en vakt mötte mig då han sett mig på sin monitor, välkomnade mig och visade mig till mitt rum. G4-1. Trapphus G, lägenhet 4, rum 1. Jag delade lägenhet med två tjejer från Frankrike, en tjej från Italien och en kille från Chile. Alla hade sitt eget rum med eget badrum med dusch medan kök och vardagsrum var gemensamt. I min lägenhet fanns inget system för vilken hylla i kylen som var min, vilket var något jag störde mig på i början. Det kändes rörigt och stökigt att bara trycka in maten där den fick plats. Men som med allt annat vande jag mig och det blev en del av vardagen. Något jag inte hade insett innan jag kom till Victoria Hall var att jag själv stod för saker som tvättmedel, toapapper och tvål. Jag skulle ju bara stanna i fyra veckor; ska jag behöva köpa handtvål bara för att använda en femtedel? Ja, tydligen. Som tur var finns det att köpa för en billig slant.

På eftermiddagen den söndagen jag anlände gick jag in till centrum för att handla och för att leta upp var skolan låg, så jag skulle slippa springa runt och leta morgonen efter. Hittade jag Glasgow School of English? Nej. Väl hemma fick jag än en gång söka efter skolan på Google Maps och insåg att jag hade gått utanför flertalet gånger. Då skolan ligger på tredje våningen och det inte finns några skyltar utanför som syns från gatan hade jag helt enkelt bara gått förbi.

Ett härligt gäng

Med en pirrig och förväntansfull känsla i magen gick jag, morgonen efter, in genom dörren på 180 Hope Street och uppför trapporna. Jag blev väl bemött och personligen visad till rätt klassrum där en tjej satt i sin rosa mössa och försökte få wifi-anslutning på sin iPhone. Mitt första intryck var att klassrummet var väldigt litet, men då det visade sig att vi totalt var sex elever i den avancerade klassen kändes klassrummet passande. En tjej och en kille från Tyskland, en kille från Spanien, en kille från Libyen, en tjej från Taiwan och jag, en tjej från Sverige som dessutom var yngst med fyra år… Ett härligt gäng som jag delade många intressanta diskussioner och skratt med. Alla hade sina styrkor och svagheter när det kom till engelskan. Mitt uttal var bättre än andras medan de hade bättre kunskap om grammatik. På gymnasiet läst jag inte mycket engelsk grammatik, så på den fronten utvecklades jag något enormt under mina fyra veckor i Glasgow.

Vår lärare var väldigt bra. Först och främst var han från Glasgow och det var helt underbart att på daglig basis få höra skotska och lära sig skotska ord. Jag bodde i Glasgow, borde jag då inte höra skotska varje dag ändå? Nja, alltså jag umgicks endast med folk från andra länder. Jag lärde mig att förstå engelska med fransk, italiensk och spansk brytning, men i skolan fick jag öva upp min förståelse för skotskan på en lagom nivå (det tog ändå ett tag att förstå de som sitter i kassan på Sainsbury's). För det andra varierade han undervisningen mellan grammatikövningar, lekar, diskussioner och tog oss på utflykter till museum.

Äventyr och dans

På fritiden tog aktivitetsledaren Carol oss ut på äventyr. Whiskeydestilleri, båttur på Loch Lomond, Culzean Castle och mycket mer! Men bäst av allt var nog när hon visade oss till Avant Garde, en pub där det varje lördag var Ceilidh, skotsk dans till levande musik. Instruktörer visade hur det skulle gå till och även om vi inte förstod exakt hur vi skulle göra så hade vi otroligt kul. Svänga runt i armkrok, framåt, bakåt, klapp, klapp, klapp. Hur skojigt som helst. Alla borde uppleva detta om man är i Skottland. Om det inte finns någon organiserad aktivitet, så föreslå det själv!

/Ebba Fogelberg

Skrivit av Ebba. Läs mer om Glasgow School of English här.